Idag hände det något ganska häftigt på mitt jobb. Jag kan väl berätta för Er som inte vet, jag arbetar på en bensinstation ungefär mitt i samhället där jag bor. Men nu till nyheten......
Helt plötsligt öppnades entrédörrarna och jag vet att dessa ibland går upp av sig själva om kvällstidningarna står och fladdrar, alltså så känsliga är våra entrédörrar. Men ingen kom in, och då började jag funderar lite på vad som var på gång eftersom det fortfarande var allt för tidigt för att ha fått kvällstidningarna.
Och helt plötsligt hör jag ett enormt kvackande, och funderande starkt på om det var någon kund som lekte ett spratt med mig. Så jag gick för att titta efter, och till min förvåning så står där två drakar och de är på väg in i butiken. Nu undrar säkert många av Er, vad är drakar??? Jo det är hanen i andfamiljen.
Jag kände att detta var hur fel som helst, de ska inte vara på väg in på en bensinstation, men samtidigt undrade jag om det kanske behövde påfyllning av ev. bränsle för att orka flyga ner till vattnet som ligger ca 1,5 km bort. Och de var enormt vackra att se på, kunderna som kom in under tiden undrade om vi har fått en ny kundkategori, och det undrade faktiskt jag också.
Och ni som känner mig ganska väl, kan nog se er framför er hur mina ögon snurrade som en enarmad bandit med andbröst eller viltträningsobjekt. Alltså jag såg 4st välstekta andbröst komma gående mot mig, men jag var faktiskt snäll idag och lät de leva. Jag motade bort dom från ingången och upp på gräsmattan och jag fick lite halvsura blickar från dem båda. Och de tjattrade på mig som om de försökte skälla på mig, men gick snällt framför mig när jag motade iväg som.
Men 1 timme senare var det dax igen, men då fick det bli en längre bit från bensinstationen och kunderna bara skrattade åt oss eftersom det måste ha sett ganska roligt ut. Jag trodde faktiskt att de skulle flyga iväg men det gjorde dom inte. Sen blev jag lite orolig för dom eftersom en stark trafikerad väg går utanför bensinstationen och jag vet av tidigare erfarenhet att det finns boende här i detta samhälle som har som sport att pricka och köra över både änder och igelkottar. Och hur gärna jag än vill att de ska ligga på min tallrik, så vill jag ändå inte att de ska bli överkörda.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar