När jag var ute med hundarna imorse upptäckte jag att en av fröknarna har blivit fisförnäm. Det började med att jag tog faktiskt med ett paraply till mig vilket inte tillhör vanligheterna, Cheéri tittade storögt på mig och paraplyet när jag fällde up det.
Varför hade jag då paraply med mig, jo för att himlen hade öppnat sig och jag hade ingen lust att duscha tillsammans med hundarna ute...! Och nu skulle de bara kissa, för jag vaknade så där jättetidigt som jag ibland kan göra och då brukar hundarna bara vilja snabbkissa för att sen gå in och somna om igen.
När vi kom fram till kiss stället så kissade Pyret och Gizmo, men Cheéri tittade storögt på först mig och sen på paraplyet och undrade varför hon skulle kissa när det regnade som bara den på henne. Nej, hon ville minsann stå så nära mina ben som möjligt så även hon kom under paraplyet. Jag gick till ett annat ställe och trodde att hon skulle kissa där istället, men det var samma visa även där. Då släppte jag loss henne, men hon stod bara och stirrade på mig, precis som är du klok matte "jag tänker inte kissa i det här vädret"......
Då tänkte jag, har hon kissat inne???? Så jag gick in igen och tog en liten husesyn, men NEJ inga kissfläckar någonstans...... Då bestämde jag mig för att gå ut igen, fast denna gång hålla mig när huset där det regnar allra minst, och se då satte sig Cheéri på en gång och gav mig en blick. "Se, det var väl inte så svårt att ge mig lite tak över huvudet medans jag utför min morgontoalett".....
Jag trodde faktiskt att jag hade normala hundar här hemma, men jag får nog tänka om...... Nog för att Cheéri börja bli en ung fröken i snygg förpackning men jag trodde inte att hon även skulle bli fisförnäm....
Nu ligger hon nöjd bredvid mina fötter på sin filt, ibland går hon till altandörren som står öppen och bara blänger på regnet som faller ner. Hon nästan fnyser och går tillbaka till sin filt och kurar ihop sig ännu mera....
0 kommentarer:
Skicka en kommentar